Att röja upp i röran
Hallå alla gamlingar och ungdomar där ute i stugorna!
Dagens inlägg ska handla om en läxa som kommer att kosta ett företag dyrt och samtidigt gynna oss här på Golvläggare Solna. Det skulle kunna gå att illustrera detta med det klassiska ordspråket “den enes död, den andres bröd”.
Men jag tycker det passar bättre med “är huvudet dumt får kroppen lida”.
Det är nämligen så att vi har blivit anlitade för att anlägga ett industrigolv gävle och nu är det verkligen snabba puckar. Golvet skulle vara på plats redan i januari och industrin där vi ska arbeta hade faktiskt anlitat en annan firma först. En golvläggare från Skåne, tror jag det var.
Men den golvläggaren hade slarvat ordentligt. Golvet släppte längs väggar och fogar och det blev fula bucklor när de körde gaffeltruckar över golvet. Det var kort och gott ett slarvigt utfört arbete av skåningarna.
Nu har vi väntat på att en annan firma ska riva bort golvet och enligt vad vi fick höra i måndags så ska de vara klara inom kort. Då ska vi bege oss upp till Gävle och visa hur slipsten ska dras.
Här har även industrin, som drivs av min gode vän Per L, fått bakläxa. Vi kunde ha lagt golvet från början men vi kostar ju en slant också. Kvalitet kostar, som man brukar säga, men Perra valde att anlita en firma som sade sig kunna göra jobbet betydligt billigare.
Och vi såg ju hur det gick. Nu får de betala både det billigare priset för firman som slarvade plus en slant för rivningsfirman som fick riva upp golvet på nytt.
Jag var generös nog att erbjuda Perra att göra jobbet till samma pris som vi erbjöd innan han valde att gå vidare med Skånefirman. Så istället för att slanta upp direkt har industrin nu fått betala en “straffskatt” till två olika firmor, samtidigt som golvet kommer att vara på plats flera månader efter tidsplan.
Det man inte har i huvudet får man ha i benen, som farbror Yngve brukar säga.